tisdag 1 mars 2016

fredag 26 februari 2016

Sluta tänka, börja göra

Jag har panik. Vad ska jag göra, vad är meningen med mitt liv?! Jag ändrar mig varendaste minut och försöker tolka alla tankar som flyger runt i mitt huvud, försöker ligga steget före, men hamnar efter och bryter ihop. Hur blev det såhär?

Hur kunde självsäkra, målmedvetna tjejen få sig en sådan törn och lägga hela livet på is? För att sedan försöka ta sig upp igen och hela tiden halka, aldrig riktigt få grepp (kommer jag någonsin få grepp igen?) och tvivla så oändligt på sig själv. På högstadiet (eller var det till och med mellanstadiet) hade jag en period av tvivel, då bestämde jag mig för att sätta mig ned, skriva ner vem jag ville vara och vad som var jag och sedan leva konstant efter det. Kanske är det precis vad jag borde göra nu med. Bestämma mig, hitta något som funkar för mig och sluta vela.

Jag vill resa, jag vill plugga, jag vill flytta och jag vill bo kvar. Jag vill spara pengar, och göra av med pengar och samla minnen och lära mig mer om mig själv. Allt i en salig röra, med varannan dag-känsla kring precis ALLT. Idag vill jag resa jorden runt, imorgon vill jag bli tandläkare. På onsdag trivs jag ganska bra här och undrar om jag kanske inte skulle titta igenom kursutbudet på universitet en tusende gång (för att bara inse att jag mest vill vara kvar här för att det vore så tryggt och fint och skönt). Men fan, man kan inte välja den enkla vägen bara för att det känns tryggt, för se det gör mig till en osäker person utan intressen, utan självförtroende (hallå, jag har den mest självsäkra tjejen som fanns på gymnasiet, vart försvann hon?!) och utan några som helst drömmar eller mål.

Nog för att jag kanske aldrig kommer veta exakt vad jag vill, eller ha en helt rak bana att gå, (kanske skulle jag rent av inte kunna ha det pga skittråkigt), men jag måste ändå öva mig på att försöka hitta en liten avsats att ta fart ifrån just nu. Jag kan inte göra allt på en gång hur mycket jag än vill det, huvudsaken är väl att jag i alla fall gör något.

Jag ska bli en person som gör.


måndag 8 februari 2016

YAY!

25 januari 2016. 

Jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Jag har januariångest precis som vanligt och hade nog förträngt att den faktiskt dyker upp år efter år och därför i mina drömmar bestämt mig för att det var i just januari jag skulle börja studera igen. Synd bara att den riktiga jag fick total panik och insåg att det ju inte fanns en chans i helvetet att jag skulle vilja göra det just nu. 

Så, jag tar en termin till off från skolan. Jag lär dessutom inte återvända till psykologstudierna alls, eftersom jag inte vill bli psykolog (ändå en vettig lärdom från den senaste veckan). Hade jag varit lite mer vettig och tänkt lite längre hade jag kanske tackat ja till ett fortsatt vikariat på förskolan jag arbetade på i höstas (fick förfrågan innan jul), men det är jag obviously inte, så jag får gå tillbaka till att vara vikarie igen. 

Ändå helt okej, jag försöker fokusera på att ta en dag i taget och att bara andas ut lite efter att ha ommöblerat mitt liv ännu en gång. Ibland undrar jag vad det är som får mig att tycka så illa om mig själv att jag måste kasta mig ut vind för våg utan livlina varje gång... Men jag antar att det är en del av att vara ung, förhoppningsvis lär jag mig något av det. Något jag tar med mig är i alla fall att jag måste försöka fokusera på att vara stolt över att jag vågar känna efter vad jag vill, oavsett vad någon annan tycker om det. 

Jag har även insett att jag måste börjar röra på mig. Skaffa energi utifrån som jag inte helt lyckas samla inifrån mig själv än. ALLT LÖSER SIG! Men det skadar ju inte att hjälpa sig själv på traven litegrann. 

Där har ni en uppdatering från mig, livet som nybliven 21-åring är fabulöst och rysligt på samma gång. Samtidigt som jag på riktigt längtar efter trygghet, att bilda familj, bli mer fast, bo i hus och jobba heltid med något jag utbildat mig till (=bli vuxen alltså) så har jag en ständig stress i bröstet som säger mig att jag måste uppleva/se/hinna med/se allt i världen.. Antar att det är det som är att växa upp i dagens samhälle, alla dessa möjligheter gör en helt tokig och så slutar det med att man inte väljer något alls. YAY! 

lördag 6 februari 2016

Välkomna!

Hej!

Det här är mitt första inlägg på den här bloggen. Vem vet, kanske gör jag något magiskt av det här, eller så glömmer jag bort att jag har den. Det återstår att se. Det känns ändå lite fint att ha en lite mer lättskriven webbadress, och även om förkortningen blir AA (hehe) så tänker jag mig att jag kanske kan ha nytta av den.

Vi får helt enkelt se! Spännande!