Jag har panik. Vad ska jag göra, vad är meningen med mitt liv?! Jag ändrar mig varendaste minut och försöker tolka alla tankar som flyger runt i mitt huvud, försöker ligga steget före, men hamnar efter och bryter ihop. Hur blev det såhär?
Hur kunde självsäkra, målmedvetna tjejen få sig en sådan törn och lägga hela livet på is? För att sedan försöka ta sig upp igen och hela tiden halka, aldrig riktigt få grepp (kommer jag någonsin få grepp igen?) och tvivla så oändligt på sig själv. På högstadiet (eller var det till och med mellanstadiet) hade jag en period av tvivel, då bestämde jag mig för att sätta mig ned, skriva ner vem jag ville vara och vad som var jag och sedan leva konstant efter det. Kanske är det precis vad jag borde göra nu med. Bestämma mig, hitta något som funkar för mig och sluta vela.
Jag vill resa, jag vill plugga, jag vill flytta och jag vill bo kvar. Jag vill spara pengar, och göra av med pengar och samla minnen och lära mig mer om mig själv. Allt i en salig röra, med varannan dag-känsla kring precis ALLT. Idag vill jag resa jorden runt, imorgon vill jag bli tandläkare. På onsdag trivs jag ganska bra här och undrar om jag kanske inte skulle titta igenom kursutbudet på universitet en tusende gång (för att bara inse att jag mest vill vara kvar här för att det vore så tryggt och fint och skönt). Men fan, man kan inte välja den enkla vägen bara för att det känns tryggt, för se det gör mig till en osäker person utan intressen, utan självförtroende (hallå, jag har den mest självsäkra tjejen som fanns på gymnasiet, vart försvann hon?!) och utan några som helst drömmar eller mål.
Nog för att jag kanske aldrig kommer veta exakt vad jag vill, eller ha en helt rak bana att gå, (kanske skulle jag rent av inte kunna ha det pga skittråkigt), men jag måste ändå öva mig på att försöka hitta en liten avsats att ta fart ifrån just nu. Jag kan inte göra allt på en gång hur mycket jag än vill det, huvudsaken är väl att jag i alla fall gör något.
Jag ska bli en person som gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar